onsdag 19 november 2008

Hejsan hallå!!!!

Jag har haft fullt upp, men som tröst till bloggen så har jag tänkt på den varje dag :) Men inte lyckats gå in hit och skriva. Men men, sån är jag.

Vad har jag gjort då? Tja till en början så har jag väntat på svar om tentan, men de är långsamma mina lärare. Jag har även börjat att ta körkort, det är dags nu när vi ska flytta ut till skogen den 19 Dec, och min lärare är världens mest fantastiska lärare - han har sån tillit till mig så jag får köra bland bilar - de ni! Inte ens min man vågar sätta mig bakom ratten bland bilar, men så känner läraren mig inte än :). Men den tilliten gör att jag klarar mer, jag har självförtroende bakom ratten.

Vad mer, jo, våra möbler kom i fredags, 300 kollin ger respekt! Så nu ska vi vara i huset varje lörd - sönd och bara packa upp, det mesta måste stanna i kartongerna för huset rymmer inte alla våra saker, men det måste packas upp så vi ser om vi behöver det- om inte åker det ner igen. Kul va! Men det ska nog gå bra, bara jag får tid till att plugga till tentan den 16 jan, så ska allt lösa sig.

Maken hittade våra ljusstakar till jul, tydligen har vi 8 st i olika former,( vi använde inte dom i Brasilien så jag mindes dem inte) så nu måste jag handla likstämmiga till vardagsrummet :) :) brassemamma är nöjd! Nu kan jag få snygga silvriga stjärnor i fönstren, jag ska sätta in ett kort när det väl är på plats.

Vad mer, jo, salladen är inte löst än. Jag provade ett ekologiskt företag som kör hem grönsakerna, men de var inget vidare så jag måste leta vidare. Var hittar man sådana?

Snart är det lucia och barnen har börjat att öva sånger i skolan. Detta är första gången för mina barn för vi firade inte sånt där nere så dom tycker det är jättekul. Än vet dom inte att dom ska få ha klänningar, något Busan kommer att hoppa av glädje för.

Hur trivs vi här då? Tja, Veronica - jag känner dina känslor. Jag är inte helt säker på att vi blir här på livstid, men vi får se vad som händer. (Nu fick M ångestattack) Men allt löser sig till det bästa.......

Vad det gäller mat, så kan jag inte riktigt förstå hur jag kunde sakna svensk mat. Det mest svenska som jag saknade där nere var sill, men det kunde man få på den skandinaviska restaurangen i Sao Paulo, men inte ens det var sill utan någon lokalfångad fisk, så man behöver inte svensk mat från Sverige - man kan göra lokala varianter var man än bor. Märks det att jag saknar Brasilien?

Nepp, imorgon (om jag hinner) ska jag lägga in ett jättegott recept på fisk som jag gjorde när min väldigt fina svägerska hälsade på oss....
Tills dess - ate mais!

2 kommentarer:

Anonym sa...

jätte kul att era möbler kommit! Men mycket att packa upp låter det som..:) Förstår dina blandade känslor, nu är allt nytt och kul , men det vänder ofta tyvärr efter ca 2 år därhemma...men glad att ni trivs du och barnen.
Maten ja, man längtar sedan förstår man inte riktigt till vad..:)

En brasse-mammas mat och allt runtomkring sa...

Vad längtar man till egentligen? det är bara en illusion man har, och sen lever man på den! Jag är så slut på detta. Men kartongerna är nästan uppackade, bara 60 st kvar:) Må jag finna ett bättre land.........