Klar för denna gången....

Sådär, ifredags så opererades jag. Läkaren berättade för maken att allt hade gått bra, så nu måste vi bara vänta en vecka eller så för labbresultatet. Är inte allt borta så tar dom livmodern med, som det känns så kommer dom att behöva det. Så nu är det bara att hoppas på det bästa.

Igår var vi på kalas, en snäll brasilianska berättade att hennes mans förra embregada (städerska) dog för 2 dagar sen i livmoderscancer, jag vet inte riktigt varför hon sa det till mig, kanske hon ville vara snäll, men jag kände mig jäkligt olustig.....


Här knallar det väl på ganska bra, jag försöker att inte tänka på allt men det är ganska oundvikligt, för jag kan inte sticka under stol med att jag är jäkligt rädd. Tankarna på om jag riskerar att dö finns där hela tiden, jag har gjort upp en plan för maken om så skulle ske så han kan ta hand om barnen. Jag har funderat mycket på detta att leva ett livmoderslöst liv, för på något sätt så är livmodern det kvinnligaste jag har - det är den som gör mig till kvinna! Så om den försvinner vad är jag då?

Känns som om jag måste sätta upp mål för mig själv efter detta, för nu lever jag dag för dag, och det känns inte bra.

Maken fyller år på torsdag, alla presenter köptes i sverige när vi var där, så nu behöver jag bara komma på mat, och det får bli typ pizza så är alla glada.

Nä, nu ska jag kolla runt lite innan det är dags att påbörja middagen till i kväll, minis gudmor är och hälsar på från finland, så dom ska komma på middag...

Nopp, bidde inget!

Jag opererades inte i månd, utan det var bara en undersökning. Visserligen ska jag inte vara så glad för det, för min snälla läkare berättade att min förstadie har gått från typ 2 till typ 3 samt klättrat upp i livmodershalsen, så på fredag ska han operera bort alltihop, för att senare om det behövs ta livmodern med!

Fan fan fan vad tomt det ska bli!


Men jag kommer att bli frisk, det lovade han, så jag får lita på det. För fula läkare ljuger aldrig, eller hur!

Maken har svårt att ta sig till detta , så igår satt han på nätet och försökte hitta någon annan orsak - typ allvarlig urinvägsinfektion! Det kommer nog ta honom ett tag att inse och förstå detta. Men det är gulligt av honom att försöka.

Ikväll ska vi gå ut med ett gäng, vi ska lämna alla barnen hemma, så jag funderar på att ta ett par glas för att slippa tänka. Nog inte så smart imorgon, men vad fanken - vem vet vad som händer när jag ligger sövd, man kan ju även dö av bara sövning. Sen är det ju det där att ligga uppfläkt för x antal läkare - jag har gjort trevligare saker i mitt liv.

Annars är allt bra här, barnen har börjat på dagis. Min lilla 2-åring är inte så liten upptäckte jag när vi kom till hennes klass, hon är huvudet högre än sina jämnåriga så hon bossar runt med dom :) Hon vet hur dom ska tas !!!!

Jag planterade tomater för 3 månader sen, så nu har jag mogna goda tomater på balkongen, barnen tycker det är jättekul.

Nä, nu ska jag lägga mig under en kudde och bara vara nervös en stund innan barnen kommer, för någon tid för sånt finns det inte med 2 extremt pratglada flickor i detta huset. Varför vill alla 4-åringar prata så det blöder ur öronen?

Snacka om att detta blev en virrig post - lite orolig kanske.....

I dag gäller det!

Om en stund så ska jag åka för att operera mig, jäkelen vad nervös och orolig jag är!

Men det går nog bra på ett eller annat sätt. Det svåra är bara att förklara för barnen som är hemma idag pga förkylning att mamma o pappa ska åka till doktorn och ta bort aj aj i mammas mage - 4 - åringen tycker att hon kan följa med så doktorn tar bort hennes förkylning....

Håll tummarna!

Hmmmm

Hur ska jag börja nu......

Jag har haft ett känslomässigt bryt pga en del orsaker som jag har berättat om, och det fick min stackars blogg lida för - stackars stackars blogg.....

Jag vill tacka er alla som har hört av er på diverse sätt, ni är guld värda, jag har verkligen behövt era ord. När man står som jag med cancer så är man inte så stor - inte stor alls.

Jag är nu tillbaka i brasilien för operation, ska i veckan träffa min gyn för nya tester samt få träffa mannen som ska operera mig, ska bli så skönt att få väck detta, för jag kan inte säga att jag är någon större anhängare till blod - och det är något jag har sett nu en längre tid.

Meeeen jag ska inte bryta totalt, det finns dom som har det värre, mycket värre! Fick mail av en avlägsen vän som berättade att hennes syster har skelettcancer och 6 månader kvar i livet - så jag ska vara glad över att jag bara har cancer i livmoderstappen.

Men nu ska jag ta varje dag som en gåva! För det är det varje dag är - så krama era barn och gå och undersök er, ni vill inte få detta!!

Sååå mina vänner - nu ska jag gå igenom era bloggar och kolla vad ni har haft för er medans jag har varit ett vrak, ni har väl gjort något skoj hoppas jag!!!

Jo, brazilianlinda - jag skickar diverse böcker lite senare :)